Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg

Intresset för att resa med vårt jubileumståg översteg våra förväntningar. Vi kopplade på alla våra fem personvagnar och körde ett i det närmaste fullsatt tåg mellan Oxelösund och Norrköping med stopp på de flesta stationerna längs sträckan.

Resan genomfördes i ett nära samarbete med Lunda Hembygdsförening och var väl planerad sedan lång tid. Biljetterna släpptes redan i mars och under sommaren var egentligen resan utsåld, men beslut fattades att koppla på ytterligare en vagn. En vecka innan resan beslutades att koppla till ytterligare en vagn.

Tidigt på morgonen stod tågsättet färdig och värmen var inkopplad för att ge en behaglig temperatur för de påstigande resenärerna medan solen letade sig fram ned på bangården i Oxelösund.



Tåget som framfördes blev därför det längsta som vi kört och bestod av 5 personvagnar, en resgodsvagn samt våra lok Elloket Ma 408 och ångloket E 901. Ma 408 var dragandelok till Norrköping och på hemresan var det ångloket som drog resenärerna över komårdsbackarna.

Resenärerna kunde förboka ett frukostpaket bestående av kaffe och fralla, vilket smakade gott på morgonen. Serveringspersonalen lyckades mycket bra med sitt uppdrag trots primitiva förutsättningar för både servering och kaffebryggning.

Då det även var möjligt att köpa kaffe i vår tågkiosk hade resgodspersonalen fullt upp med att brygga kaffe. Resenärerna var dock mycket förstående över att det korta stunder uppstod en brist på nybryggt kaffe.

I vagnarna var det glatt och många skratt. Både vuxna och barn verkade trivas gott med tillvaron medan tåget tuffade fram i makliga 50 km/h.

Tåget anlände på utsatt tid till Norrköping och under stoppet samlades 100-tals människor på perrongen  för att titta på ångloket, vagnarna och det nylackerade Ma 408. Kioskpersonalen fick ingen vila eftersom många besökare passade på att köpa sig en kopp kaffe och sitta ned en stund i de gamla vagnarna.

Tåget stod i Norrköping på plattform 6b under ca 2,5 timmar då våra resenärer passade på att promenera in till Norrköping för att shoppa.  Under tiden passade vi på att växla om så att ångloket var reda att dra hem ekipaget. Flera personer hoppade på tåget och reste med oss tillbaka mot Nyköping, för att där hitta en möjlighet att komma tillbaka till Norrköping!!!

Tåget av gick enligt tidtabell och ångloket tuffade på över backarna. När vi anlände Stavsjö möttes vi av körsång framförd av Stavsjöventilerna.

Tåget återkom till Oxelösund 10 minuter före utsatt tid och resenärerna utryckte sin uppskattning på flera sätt genom skratt, handslag och kramar. En lycka resa och ett trevligt firande av en 100 åring är avslutad, men minnet kommer finnas kvar länge hos många!

FSVJ tackar alla inblandade som på olika sätt bidragit till att denna jubileumsresa kunde genomföras!









 

Södermanlands Nyheter rapporterade om öppningsdagen den första oktober 1915 med en artikel fylld av detaljer. SN skrev bland annat om att som mest hade 687 man varit i arbete på järnvägsbygget.

Man fick också veta att det största schaktningsarbetet varit Vallbyskärningen strax väster om Jönåker. Där hade man schaktat bort 70 000 kubikmeter jord och 10 000 kubikmeter sten.

Det blev aldrig någon riktig invigning av järnvägen. Kungen fanns visserligen på plats. Men han sov! I Södermanlands Nyheter kunde man läsa att det inte blev någon offentlig invigning, Men att kungen fanns med på tåget på sin återfärd från en jakttur i Skåne. Tidningen skrev också "Allmän folkskockning till den kungliga vagnen – men rullgardinerna voro obevekligen fördragna. Majestätet sov".

Att allt skett utan ceremonier betydde  inte att betydelsen var mindre för det, enligt SN, som en konstaterade: "Nyköping har från och med idag fått en plats i solen, den kan nu räkna med att den har förstklassiga kommunikationer i alla väderstreck. Och detta bör sporra till vaknad i såväl kommersiellt och industriellt hänseende."

När järnvägen stod klar hade Halvar Tisell för länge sedan övergett Nyköping. Han flyttade till Stockholm 1901 och fyra år senare till Örebro, där han avled 1915, samma år som "hans" järnväg togs i bruk i sin helhet. Utan Halvar Tisells kamp hade Nyköping förmodligen missat järnvägen.